Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset.
Detta gäller dock inte om nybilspriset beräknats enligt 61 kap. 7 § IL. För en bilmodell som är sex år eller äldre, ska nybilspriset i sådant fall anses vara det högsta av
– det verkliga nybilspriset och anskaffningskostnaden för extrautrustning enligt 61 kap. 6 och 8 §§ IL
– fyra prisbasbelopp.
SKV:s allmänna råd:
Extrautrustning kan antingen vara fast monterad på bilen eller monterad på så sätt att den lätt går att avlägsna, men är avsedd att användas på fordonet.
Det bör sakna betydelse för förmånsvärderingen om utrustningen anskaffas i samband med att bilen levereras eller vid ett senare tillfälle eller om utrustningen redan fanns i förmånsgivarens ägo innan bilen anskaffades. Det bör även sakna betydelse för vilket ändamål utrustningen anskaffats, t.ex. för bilens funktion, körsäkerhet eller för de resandes bekvämlighet.
Följande utrustning är exempel på extrautrustning om den inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen: automatisk växellåda, antisladd- och antispinnsystem, nivåreglering, farthållare, extraljus, luftkonditionering, klimatanläggning, sollucka, eljusterbara säten, elektriska fönsterhissar, eluppvärmd vindruta, elmanövrerade backspeglar, airbag, sidokrockskydd, dragkrok, vinterdäck, motorvärmare, kupévärmare, centrallås, alkolås, larmanordning, takräcke, lastbox, barnbilstol, metalliclack, tonade rutor, läderklädsel, personlig bilskylt, radio, bandspelare, CD/DVD-spelare, bränsledator, färddator, väg- och trafikinformationssystem och GPS-navigator.
Om förmånsbilen är en lätt lastbil och den har utrustats med vinschar, kranar o.d. som anskaffats enbart för tjänstebruk bör denna extrautrustning inte beaktas vid förmånsvärderingen.
Med anskaffningskostnad för extrautrustning avses kostnaden vid anskaffningstillfället för material och arbete m.m. inklusive mervärdesskatt.
Sedvanlig rabatt som lämnats vid köp av extrautrustning bör beaktas vid beräkning av anskaffningskostnaden om rabatten ligger på en rimlig nivå. Här avses sådan rabatt som lämnas till allmänheten (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den ger nedsättning av totala anskaffningskostnaden i kronor eller om viss extrautrustning lämnas utan kostnad, proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnas på anskaffningskostnaden för enbart bilen bör inte beaktas. Om rabatten på den totala anskaffningskostnaden för bilen inkl. extrautrustning t.ex. motsvarar 5 % och värdet av utrustningen uppgår till 10 000 kr, anses anskaffningskostnaden för utrustningen vara 9 500 kr (10 000 x [1 – 0,05] ), vilket bör läggas till nybilspriset.
Om extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivaren inte haft någon kostnad för den eller om kostnaden väsentligt understiger sedvanlig anskaffningskostnad bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningskostnad.
Om bilen köpts eller hyrts begagnad och priset för extrautrustningen inte specificerats, kan utrustningen anses anskaffad samma år som bilen tillverkades såvida det inte är uppenbart att den anskaffats vid senare tillfälle. I sådant fall bör anskaffningskostnaden för utrustningen beräknas från verkligt anskaffningsår.
Är bilen tio år eller äldre bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny. Vidare bör bortses från extrautrustning som den anställde själv anskaffat och bekostat och som senare kan flyttas till annan bil, t.ex. bilstereo.