Dubbel bokföring – debet och kredit

Dubbel bokföring (debet och kredit) är en standardmetod för bokföring av affärshändelser och bokföringstransaktioner  i hela världen.

Dubbel bokföring utvecklades först av handelsmännen i Florens under 1200-talet, men metoden blev inte allmänt känd före 1494 då italienaren Luc Pacioli presenterade metoden. Luc Pacioli presenterade metoden i sin bok  Summa de arithmetica, geometria, proportioni et proportionalita, där ordnandet av bokföringstransaktioner, dvs bokföring, utgjorde ett av ämnen som beskrevs i boken. Därav brukar dubbel bokföring även kallas italiensk bokföring.

Ett bokföringskonto har två sidor, en debetsida (debet) till vänster och kreditsida (kredit) till höger. Om ett  bokföringskonto ritas upp så ser det ut som ett T, vilket har bidragit till att ett bokföringskonto kallas för ett “T-konto”.

– en kontering på debetsidan (debitering) innebär en ökning av tillgången, eget kapital eller skulden.

– en kontering på kreditsidan (kreditering) innebär en minskning av tillgången, eget kapital eller skulden.

Principen om dubbel bokföring bygger på att varje affärshändelse måste konteras på minst två olika bokföringskonton och på olika sidor om respektive konto. Detta innebär att en debitering  på ett konto måste leda till minst en kreditering på ett annat konto och tvärtom.

Summan av alla debiteringar måste alltid bli lika stor som summan av de gjorda krediteringarna, dvs skillnaden mellan och debit och kredit ska alltid bli noll. Detta utgör den den självkontrollerade delen i metoden och som gjort den till standard i hela världen.

Läs mer om kontoklasser och BAS-kontoplanen som är grunden till dagens bokföring.