Förmåner som en anställd får utanför arbetsgivarens arbetsplatser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem kan enligt 11 Luku. 11 § 4:e punkten inte räknas som Henkilöstön sosiaalietuudet. De är därmed skattepliktiga.
Undantag har gjorts för sådana s.k. Wellness tarkastus ja friskvårdskuponger som fungerar som bevis för rätt till tillträde till en motionsanläggning (onLiikunta ja muita hyvinvointipalveluita)
Verovirasto (SKV 2009:38) valtioiden: “Med kuponger bör i detta sammanhang förstås värdekuponger eller liknande betalningssystem som mera allmänt kan användas för betalning av vara eller tjänst eller i övrigt utnyttjas på ett sätt som i realiteten bestäms av den anställde.